Jag förstår inte hur tanken på att ditt existerande i denna värld inte finns kvar där längre, tar så hårt på mig. Det är så svårt att tänka sig att du är borta för alltid. Jag tänker varje dag, sedan du försvann, att du kommer komma tillbaka. Det är så svårt och verkligen skitjobbigt att inse att du förmodligen aldrig kommer göra det någonsin igen.
 Jag vet att jag bara sviker mig själv i slutändan, genom att hoppas hela tiden på att allt kommer bli bra igen, så som det var förut, men jag vill inte acceptera det även om jag måste.